Att erkänna för sig själv 2 ...?

11.01.2015 kl. 03:39

"Det här måste vara ett skämt!" Stefan kunde inte slita blicken från dem. Han var upprörd, det snurrade för honom. Besvikelse och sorg vällde över honom, uppgivenhet. Ute på dansgolvet stod Derek tillsammans med någon tjej med fem mil långa ben. De dansade och kysstes om vartannat, händer överallt. Hennes händer där Stefans varit bara några timmar tidigare. Det kändes som att han hade en tung sten i magen, kunde inte slita blicken från hur hennes händer upptäckte Dereks kropp för första gången. Densamma kropp som är så välbekant för Stefan. Som han känner utan och innan, varje liten defekt som gör den perfekt, varje ärr, varje tatuering. Var han gillar att bli rörd, hur han vill bli rörd, och var han inte vill bli rörd. Var man skall vara försiktig och mjuk, var man får ta i lite hårdare. Han tänkte tillbaka några timmar, till när hans händer smekt Dereks bara hud, hur han utstött små ljud, suckar och stön. Hur han andats med öppen mun mot hans varma skinn. Stefans namn som mjukt, hemvant, rullat över hans läppar efter han lutat sig tillbaka från deras hårda, lite slarviga kyssar. Det nöjda, utmattade uttrycket i hans ansikte. Stefans hjärta värkte då han banade sig fram mellan dansande par. 

Stefan greppade tag i Dereks arm och drog honom mot sig, lutade sig mot hans öra och pratade precis så högt att han skulle höras över musiken. "Du behöver inte göra så här. Du behöver inte spela teater för att dölja vem du egentligen är." Derek slet sig från hans grepp och med en våldsam knuff mot Stefans bröst stötte honom ifrån sig. "Fuck off!" sa han ilsket över musiken. Stefan gav honom en uppgiven blick innan han vände honom ryggen och fortsatte dansa. Det kändes som att han gick i slowmotion när han gick tillbaka mot baren, skuffades fram och tillbaka mellan de dansande människorna. Han märkte det knappt. Han höll upp två fingrar mot bartendern, "Två sexor". 

Kommentarer (3)
En text som känns.
Grå papegoja11.01.15 kl. 12:03
Bra.
Kalle Byx11.01.15 kl. 12:13
Mycket känslor. Sviken och besviken. Bra skrivet.
Ellinor Wikman11.01.15 kl. 16:25
Jag har valt att skapa den här skriv-bloggen för att få lite utlopp för min halvkassa kreativitet, men även för att förbättras inom skrivningen. Speciellt det skönlitterära är något jag behöver träna på. Så ni får väldigt gärna ge mig respons av alla dess slag för att jag skall utvecklas. Vad är bra, vad kunde ha gjorts bättre, hur? Så, välkommen till min skriv-blogg, jag hoppas både du och jag kommer ha nöje av den!

Senaste kommentarer